.

Stilla som när snön föll.
Du blev vuxen så fort.
Jag minns att jag grät.
Men du har redan glömt allt det där.
Jag är fortfarande här.



Tankar fryser fast.
Jag springer allt jag orkar.
Du kan ligga kvar tills tårarna har torkat.
Jag lämnar allting kvar för att komma lite längre.
Jag lämnar allt jag har för en minut av värme.

Alla som ställer upp just nu. Ni är guld värda och jag är så glad att jag har er.
Jag är ganska så säker nu. Eller jag är det.
Måndag till onsdag har vi projektdagar i skolan vilket känns skönt.
Imorgon ska jag jobba med låten, och nu ska den bli klar!
Efter det ska jag fika med Felle, Josefine och kanske Matilda och bara få ur mig allt.
Vidare till Malmö och öl/vin kväll med Matilda och Robin.
Guess I'll die another day. (Som i Madonnas låt då. Inte bokstavligt talat. Så jävla dåligt mår jag inte!)

Natten var konstig. Drömmen var ännu mer konstig.
Om jag ska försöka tyda den så borde jag inte vara ledsen.
Jag är naiv, känner inte mig själv.
Jag vet inte vad jag känner men jag vet att jag är ledsen.
Är jag ledsen för det jag tror eller är det något annat som jag fortfarande inte släppt?
Jag vet inte faktiskt. Jag vet ingenting. Jag ska försöka gå till botten med allt.
Jag drömde även om massa andra roliga saker som jag helst behåller för mig själv, hihi!

Jag behöver er hjälp.
Alla ni som betyder något för mig, ni måste ställa upp och ringa.
Det hjälper att få prata med alla, och jag behöver saker att göra.
Redan imorgon. Resten av veckan. Nästa helg.
Det är nu jag behöver mina kompisar.

För övrigt har jag sovit ut och ätit upp mig de två kilo jag förlorat under resan.
Det känns som att jag har varit borta i flera veckor, trots att jag bara var borta i tre dagar.
Jag önskar att jag kunde gå i idre ett par dagar, och bara tänka och bearbeta.
Men jag kan inte. Gör jag det, mår jag bara ännu sämre.

Jag vill verkligen inte falla in i någon jobbig eller onödig svacka igen, som jag gjorde förra våren.
Det är ett liv. Mitt liv. Ett liv som jag bara själv kan påverka.
Så det är lika bra att jag tar all skit nu. Inser hur verkligheten faktiskt ser ut.
Jag tog en chans. Förlorade min chans.
What goes around comes around.

En tid jag saknar och som jag verkligen skulle behövt nu.

Igår/inatt har varit den värsta i mitt liv.
Jag lämnade Skellefteå igår vid 4.
Med gråten i halsen, utan att få säga hejdå ordentligt och utan min beställda biljett fick jag sätta mig på bussen och förbereda mig inför den 6 timmar långa bussresan.
Jag hade beställt min biljett, men jag kunde inte få ut den.
Jag var tvungen att lägga mina allra sista 200 kronor på bussresan.
Nu hade jag ingenting att köpa mat eller dricka för under 6 timmars bussresa, plus en tågresa på 9 timmar.
Men det skulle bli värre än så.

Jag kom fram till Sundsvall vid 11 igårkväll och sekunden jag steg utanför bussen trodde jag att jag skulle dö.
-28 grader stod temperaturen på och jag skulle vänta där i en och en halv timme.
Tåget kom och jag kröp in bland alla mina kläder och försökte göra det så komfortabelt som möjligt.
Jag somnade och vaknade upp i Stockholm, tog en halv cigg gick in och somnade om igen.

Den mest obekväma och ångestfyllda natt jag haft slutade vid 5 på morgonen och jag trodde att vi närmade oss Nässjö eftersom det bara återstod ca tre timmar kvar.
Jag insåg att vi nyss hade lämnat Stockholm, för tåget hade inte kommit därifrån när jag somnade.
Tåget lämnade efter många om och men Stockholm och jag somnade om igen.
Efter 9 timmar på tåget stannade vi mitt ute i ingenstans och ingen visste hur länge vi skulle stå där.
Konduktören sa att vi hade en försening på 3 timmar och 55 minuter och att han inte visste hur länge vi skulle stå still denna gång.
Vi blev stående där i 3 timmar. Jag hade inga pengar, ingen mobil, ingen att prata med.
Jag grät och trodde aldrig att jag skulle komma hem.
Jag hyperventilerade och kunde inte andas. Jag var så hungrig och törstig att jag inte kunde känna min tunga.
Jag grät och grät och kunde inte sluta. Jag har aldrig känt mig så ensam, hjälplös, ynklig och miserable.

Vid 13.00 idag kom jag äntligen fram till Hässleholm.
När jag hoppade av tåget kände jag en lättnad och en trygghet jag inte känt på länge.
Jag var hemma. Solen sken, den norrländska kylan var borta. Den skånska luften och alla skånsktalande människor gjorde mig så himla glad.
Känslan av att veta att alla jag älskar och litar på finns inom en radie på 3 - 4 mil och inte 130 gör så jävla mycket.
Efter 23 timmar. Utan att ha pratat med någon. Helt ensam hade jag rest genom i princip hela Sverige.
130 mil, 23 timmar. Helt ensam.
Över 260 mil på mindre än tre dagar.
Jag känner mig psykiskt och fysiskt misshandlad.
Aldrig mer. Aldrig!

Nu åker jag hem.
På riktigt.
Klockan 16.00 går bussen. Är hemma 09.00 imorgon.
Jag saknar mitt liv och här finns inget som någonsin skulle kunna bli mitt liv.

Jag saknar alla så mycket och jag vill hem till älskade äckliga lilla Skåne!
Jag saknar alla skånska "r".
Jag saknar alla otrevliga människor!
Jag saknar Broby, Hässleholm, Malmö och Kristianstad.
Jag saknar till och med skolan.
Jag saknar alla mina underbara kompisar!

Jag har varit själv i 12 timmar nu så jag måste ju underhålla mig på något sätt!

Jag vaknade halv fyra idag. Det var mörkt. Blir lite rädd.
Jag saknar alla där hemma, men jag har det bra här uppe.
VÄGRAR att gå ut dock. Det är snö upp till fönstret på balkongen! :(

Eftersom att ingen tydligen verkar förstå HUR långt upp jag är, så ritade jag så fint ut vart jag befinner mig nu.
Jaja nu ska jag duscha!

Efter 16 timmars resande, ett byte i Stockholm och ett i Sundsvall, en 7 timmars lång bussresa och en norrländsk snöstorm senare är jag nu äntligen framme.
Tog mina sista steg i Skåne halv sex imorse. Mina första steg i Norrland halv tio ikväll.
Nu ska vi äta tacos och jag är så trött så jag inte riktigt vet vad jag är.
Jag ska aldrig mer klaga på Skånes klimat.
130 mil ifrån allt och alla jag älskar gör mig rädd.

Om en timme går bussen till Nina.
Om 12 timmar går tåget.
14 timmar och ett snöoväder över hela Sverige senare ska jag vara framme.
Wish me luck.

Vet inte längre vad som är ut och in och allt bara snurrar i en konstig bana kring mina ögon.
En cirkel jag inte kan sluta, det finns inget stopp och jag vet inte hur jag ska få den att stanna.
Sluta snurra, sluta skrika, sluta slå, sluta vara.
En knipande känsla. Jag vill inte, jag vill inte. Stanna här.
En röd kall kind och inget är detsamma. En grå kall himmel och ingen kan nå min kalla ynkliga hand.

En tankfylld men behövande sekund för både huvud och kropp.
Ett kroppsligt svar är inte alltid det som behövs och jag känner inte det där från ovan. Det som regerar.
Det kan vara ganska svårt att tyda vad det någonsin vill mig men det spelar ingen större roll eftersom att känslan inte går att ta på ändå. Endast de få små sekunderna i ett liv har nånsin räknats som något större.

Okej då. Jag ångrar mig lite.
PÅ bild såg hon snygg ut efter alla operationer. Men irl... Fy!
BUT I STILL LOVE YOU BABY GIRL!
http://www.accesshollywood.com/is-heidi-montags-mom-horrified-over-her-plastic-surgery_video_1196020

Bilder från igår kommer snart upp!

ÅHHEEHE jag känner mig jätte jätte stressad!
Om 25 minuter går bussen, och jag har typ inte ens börjat fixa mig inför ikväll!
FÖRST har vi planerat förfest hos Nina i Hässleholm.
Sen ska jag hinna ner till stationen och möta älskade Felicia från Göteborg som jag inte träffat på väldigt väldigt länge.
Sen tar vi tåget tjugo i åtta ner mot Malmö/Köpenhamn!
För er som inte vet så ska vi ju till Köpenhamn och gayklubb ikväll och dansa röven av oss.
HOPPAS DET BLIR KUL OCH ATT JAG DANSAR SÅ MYCKET SÅ ATT JAG HAR BLÅSOR IMORGON! Hehe
Nu måste jag kila!
(BTW, jag är fab, hihihi!)

När allt händer på en gång blir allt jobbigt trots att det egentligen inte är jobbigt.
Ett överdrivet drama som ingen nånsin skulle behövt och alla dessa klumpar hit och dit. Varför kan vi inte bara få leva loppan i solen och dricka lattar (inte vanligt kaffe) och kolla på när andra röker och inte jag.
Samtidigt som jag sitter här i min ensamhet och bölar över en ond hals och en konstig känsla i magen så finns det andra små liv därute som kanske lever livet exakt nu i denna stund. Dricker öl, glassar på stranden, tja vad vet jag?
Jag har aldrig blivit så här misshandlad av livet och jag förstår egentligen inte vad problemet är? Ta tag i saker och ting och sluta tyck synd om mig själv tänker jag ibland. Men så lätt är det inte. Inte just i denna stund. Det finns ingen energi och ingen ork. Vad är mitt liv? Jag kanske bara är ett påhittat liv i någon annans påhittade värld. Vem har nånsin sagt; "Det här är ditt liv?". Tänk om någon lurar mig? Hur vet man att det jag lever är ett så kallat liv? Det kanske är ett skämt? Ett jätte roligt skämt som andra skrattar åt.
Min värld är inte din värld. Din värld är inte min värld. Ingen värld är någon annans värld.
Tänk om mitt liv är en dröm? När jag dör så vaknar jag upp i någon helt annan galax? I den galaxen finns inte liv. Inte drömmar. Inte känslor och inte heller tankar. Där är man bara. En massa. En massa som svävar omkring.
Nej. Nu är jag för djup. VAD SNACKAR JAG OM?
Gå tillbaka till dina vardagliga problem. Oh jissus nu har jag börjat prata med mig själv också, till och med i en text. Det räcker väl med att jag går runt och pratar med mig själv på stan.. (högt)!
Och just i denna stund när jag har fått skriva av mig lite så känns saker och ting lite lättare! (Förutom min torra hals och mina halvt stängda ögon).
Jag känner mig tom, fast på ett bra sätt. Inte sådär tom utan känslor. Utan bara tom utan några större problem eller frågor. OM det nu var någon. NÅGON ynklig liten stackare där ute som orkade läsa igenom hela denna text. Ja då vet jag inte..Du är värd ett diplom. En kram. Åh kramas. Kramas är nog det bästa jag vet!
Just i denna stund vill jag krama följande: Kossan, Jonas, Max och Lisa. Vet inte varför. Jag bara vill det.
Förhoppningsvis läste någon av er igenom texten och då får ni ju en kram garanterad. Annars får vi ordna det på andra sätt. Och för den delen är jag ganska så ledig imorgon vilket betyder att jag inte behöver kolla på klockan ikväll...

Just nu gör den här bilden mig jätte glad. Jätte jätte jätte glad faktiskt.

Jag gjorde något busigt idag och struntade i min 3 timmars långa lektion. Jag kände helt enkelt inte för det.
Ska snart ta bussen in till stan igen för att möta upp Matilda och sedan ta en efterlängtad fika!

Jag längtar inte längre till det jag borde längta till och jag längar inte längre till allt det där jag längtade till.
Jag längtar bara tills på fredag då jag är så full att jag inte längre kan känna min tunga.
Jag längtar bara tills på fredag då jag är så full att jag inte längre känner allt det där jag känner just nu.
Jag längtar bara tills på fredag då jag är så full att jag blir FABULOUS!

Historia arbete, projektarbete 1, projektarbete 2, projektarbete 3, svenska uppsats, 145 sidor i engelska C bok.
Allt det där har jag en vecka på mig att göra klart.
Förutom att jag vill ta mitt liv just nu så fick jag i alla fall en peng av mormor så nu kanske jag åtminstone har råd med en penna och ett suddigum till alla arbeten! :D

Jag var så himla fin i ettan <3


Nina var sötast


Jag och Josefine...Är det bilden eller såg vi ut sådär!???!?!?!?!?

Fyfan vad det hade varit skönt att bara rymma iväg i en eller två veckor utan att säga något till NÅGON!
Jag vill, jag ska.
Jag hatar människor.
JAG HATAR VÄRLDEN!

Måndag igen. Ny vecka, nytt schema, nya lektioner.
Eh... Modern dans imorgon? Vad fan är det? Eller ja, jag vet ju vad det är, men ofta att jag ska stå där och fjanta mig! Lär ju ändå garva sönder lektionen.
Nej jag tar sovmorgon imorn.
Och jag kom på att det finns inget mer jag hatar än tråkiga vardagskvällar.
Så jag tänkte supa ner mig någon kväll snarast. Hör av er om ni är sugneeeeeeee.

Längtaaaaaaaaaaar!!!!!!!!!!!!!!!
Vad ska jag ha på mig liksom? :OOO

Ja, hon är ju i alla fall snyggare nu!
Och hennes platta är faktiskt bra, hihi!

Är hemma igen efter en mysig helg hos Felletpellet.
Känns som om någon har tryckt ner 200 kg damm och två snusdoser i halsen på mig efter allt rökande.
Men nu lär jag ju i alla fall spara på ett paket några dagar längre än i vanliga fall.
Fick även en liten fin räkning på tåget som kom väldigt lägligt nu! Det bara regnar pengar över mig!...
Hihi, 200 kronor kvar på kontot som ska räcka till; resa till Köpenhamn + dricka + mat + räkning + fickpengar till min 14 timmar långa tågresa till Skellefteå.
Hade varit gött att bara kunna leva lite också.
Men det löser sig alltid på något sätt och så länge jag är fab så bryr jag mig inte.

Jag och Felle lagade mat, kollade på film, went crazy med smink och rökte sönder hennes lilla rum! <3

Har haft världens bästa myskväll hos Felle och nu ska jag sova som aldrig förr!!!!!!

Äntligen fredag och så vidare och jag ska snart börja packa ihop kläder och stuffs inför ikväll.
Imorgon ser det nog ut att bli fest/vet inte vad på Club Aqua (?) i Kristianstad med Ö.G-bruttorna!
Nu ska jag fortsätta sjunga karaoke på Spotify!

♥

Arbeta med det nya projektet i skolan imorgon känns ju inte helt lockande...
Men börjar åtminstone vid 9 och inte 8 som i vanliga fall!
Upptäckte dessutom att mina öl är slut, och jag kommer få en mindre panikattack om inte pappa fixar.
Och alla mina pengar är slut!
Förutom 300 på kontot som ska räcka till Köpenhamn nästa fredag, där bara själva resan kostar 200, sen får jag ca 70 danska kronor för den sista hundringen vilket räcker till ungefär en öl.
Jag har aldrig varit så här fattig i hela mitt liv, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra.
Men det mesta känns bättre idag, och jag borde vara glad över att jag har en sån fin familj och såna underbara vänner!
MEN pengar är fan ändå viktigare!
Alltså. Jag funderar faktiskt seriöst på att sälja mig. På riktigt. Men hur börjar man? Och var? Kph?
(Jag är seriös).

Idag är idag och allt som kändes dåligt igår känns mycket bättre idag.
Solen har lyst på mig och oss hela dagen.
Skolan var faktiskt helt okej, och jag mår alltid bättre när jag får fika med mina fina vänner!
Dessutom roar jag mig med skolans systemkamera.
Imorgon följer jag med Felicia hem och vi ska dricka öl, mysa, kolla på film och spela in lite av min musikvideo.
Och så åker vi ju till Köpenhamn om en vecka och dansar oss fulla på världens bästa klubb.
Istället för att gå runt och hata allt, så borde jag ju faktiskt vara glad över att jag lever ett sådant amazing liv!

Solis ♥

Det är svårt att förstå allt som händer just nu.
Jag kanske övereagerar? Kanske för att jag har sovit mindre än 6 timmar på två dygn?
Allt som hände pappa igår. Mammas gråt och skrik. Pappas ynkliga ansikte.
Jag har aldrig känt mig så ensam. Så rädd. Pappa kunde dö. Jag kunde dö.
Jag visste inte vad jag skulle tänka. Antingen det värsta. Eller inget alls.
Det hände inget alls. Men vad skulle jag förvänta mig? Dessutom fick vi inget svar. Inget alls.
Mitt projektarbete? Jag har ångest. Inte ångest för att jag inte gjort något.
Utan för all den tid jag har lagt ner.  All min ork, allt jag har kunnat ge.
Och nu är allt skit. Jag har en vecka på mig att spela in en nästan 5 minuter lång musikvideo. Plus redigering.
Och på toppen av allt skit, så fick vi ett nytt projekt i skolan idag.
Alla andra kom med åtminstone EN från klassen. Jag? Såklart helt själv med bara folk från den andra klassen.
En jävla bagatell egentligen.
Men ändå får en sån liten skitsak mig att vilja gråta, skrika och bara skita i allt.
Just nu är allt bara kaos. Ingenting fungerar i hjärnan. Jag önskar att jag kunde visa det i skolan.
Men ändå så bara skämtar jag bort allting. Ingen tar mig seriöst. Jag är oftast inte seriös.
Men nu då?
Pappa, projektarbetet, nytt projekt, ingen sömn, saknaden efter Simon som bara blir större och större.
Ja. Det är väl inte så konstigt ändå att allt bara snurrar.
Det är inte mer synd om mig än någon annan.
Men det är mitt liv, min ångest.

Idag har varit en nästan lika hemsk dag som igår.
Fast på ett annat sätt.
Jag har aldrig känt så här mycket hat mot människor och världen förut.
Vad händer? Är det alla andra människor i min omgivning som är äckliga, eller det är jag som börjar bli störd?
Jag äcklas. ÄCKLAS. Vill spy. PÅ allt.
Jag bryr mig inte.
Jag kan leva själv.
Själv i min egna lilla bubbla.
Bara jag och ingen annan äcklig människa.
Fy fan vad människor är äckliga!

Det var inget allvarligt med pappa. Som tur var.
Eftermiddagen var den hemskaste i mitt liv.
Låter töntigt, men den fick mig verkligen att tänka efter.
Jag borde säga att jag älskar mamma och pappa varje dag.
Nu ska jag sova.

Den här dagen kan vara den värsta i mitt liv.
Jag tänker på dig pappa, och vad som än händer så älskar jag dig mer än allt, och nu finns det även dokumenterat på världens mest onödiga, tramsiga och sviniga blogg.

Jag saknar di, men det är tur att jag har Felle som substitut!

En blöt kväll inne på Class.
Mister i mitten såklart!

Mysig dag med fika på Fennan med rövarna från klassen!
Hämtade ut mina biljetter också så nu är allt klart.
Är nervös för hur Jack kommer reagera när han får reda på att jag missar 4 ljudlektioner....
MEEN vad gör man inte för kärleken!? ;))))
Längtar till helgen och nästa helg ocksååååååååååå!
Fy vad jag ska vara fab när vi ska till Köpenhamn och dansa!

Ikväll bokas biljetterna och två veckor är ju faktiskt ingenting.
500 kronor för en resa till Skellefteå och tillbaka är ju dessutom helt amazing.
Men jag har ju mina knep så att säga heheh!
Ingen skola imorgon heller, bara fika med de fina!
Life's good.

Sista dagen på lovet.
Vaknade vid ett, och fick ett varmt välkomnande av familjen när jag kom ner.
Nu är morgonkaffet slut och jag funderar på vad jag ska göra resten av dan.
Samtidigt som jag har ångest inför skolan, så längtar jag efter att få träffa alla igen.
Det ska bli skönt att få en normal vardag igen.
Duschen väntar!

(En överraskad Matilda en helt vanlig skoldag på Fenix)

Visst är Lady Gaga snygg och duktig.
Men... med få undantag kanske.
Kolla ca två minuter in i videon så förstår du vad jag menar.

En lördag. Jag är fast. Jag vill ut.
Ut och vara med min bästa vän.
8 mil är inte okej.
Om jag går nu. Möter du mig halvvägs då?
En sjuk remix av The Knife på Spotify gör kvällen någorlunda. Okej?.. Nej inte ens det.

 

 

 

 

Jag vill dansa.
Kan inte.
Jag vill kolla på Party Monster.
Kan inte.
Jag vill sova.
Kan inte.
Jag vill äta.
Kan inte.
Jag vill vara annorlunda.
Kan inte.

Det blev en underbar kväll på Class med mina två älsklingar Josefine och Felle.
Först var jag och Josefine hemma hos mig och drack gott och var underbara.
Sedan for vi in till stan och drack några öl på O'Learys.
Efter det vidare till Class där vi dansade på högtalarna med stången i händerna.
We're still fab!









♥ (hihi)

Josefine är här nu!
Om någon timme ska vi ta bussen in till stan och möta Felle, och sedan blir det dans hela natten lång!

Vridna ben kring en höft. Det skadade aldrig mer än så.
Lusten kräver sin hämnd. Ge mig svar.
Älskling?
Målande ord.
Svälj det och allt är över.
Är det över? Nej svara mig.
En smekning, en njutning.
Två meningar.

 

 

Min dygnsrytm är helt rubbad och jag vet inte alls vilken dag det är.
Det känns som om den här dagen aldrig kommer ta slut.
Jag tänker på Monster och jag saknar din lukt.
Inte ens billiga cigg från Lidl gör saken bättre.
Stunden då vi vinkade hejdå vid tåget var hemsk och jag kände gråten långt upp i halsen.
Jag ville berätta för dig hur mycket jag tycker om dig. En sista gång. Men jag tror du vet. Jag vet att du vet.
För varje minut som går så vet jag att du åker längre och längre bort.
Men som du sa. En liten bit av dig finns kvar här hos mig.
Jag är rädd för att låta naiv, och för att folk ska döma mig, oss för fort.
Men jag vet. Du vet. Vi vet.

Sista filmkvällen nu!
Vi ska vara vakna hela natten.
Frickan kommer och hämtar oss kvart över 5, och sen går tåget vid 6.
Efter det ska jag och frickan äta frukost och umgås.
Som på den gamla goda tiden. <3

Jag har så mycket inspiration och jag vill dansa som aldrig förr!

Spännande!
Nu ska vi se Paranormal Acitvity.
Får väl se om den är lika läskig som alla säger att den ska vara.

Jag är lite sugen på att ge mig på min projektlåt igen.
Har massor av bra idéer och jaaaaa.
Ikväll blir det mys hos Hannah med Lisa, Siran, Cimon och Simme!

Dagarna bara rullar förbi och vi gör allt för att dom ska gå långsammare.
Det känns inte som att det är på riktigt.
Men snart så slår verkligheten till igen.
Skola, tidiga mornar, projekt, ingen Simon.
Det enda jag längtar efter är underbara kaffestunder med mina underbara kompisar på mysiga fik.