.

När allt händer på en gång blir allt jobbigt trots att det egentligen inte är jobbigt.
Ett överdrivet drama som ingen nånsin skulle behövt och alla dessa klumpar hit och dit. Varför kan vi inte bara få leva loppan i solen och dricka lattar (inte vanligt kaffe) och kolla på när andra röker och inte jag.
Samtidigt som jag sitter här i min ensamhet och bölar över en ond hals och en konstig känsla i magen så finns det andra små liv därute som kanske lever livet exakt nu i denna stund. Dricker öl, glassar på stranden, tja vad vet jag?
Jag har aldrig blivit så här misshandlad av livet och jag förstår egentligen inte vad problemet är? Ta tag i saker och ting och sluta tyck synd om mig själv tänker jag ibland. Men så lätt är det inte. Inte just i denna stund. Det finns ingen energi och ingen ork. Vad är mitt liv? Jag kanske bara är ett påhittat liv i någon annans påhittade värld. Vem har nånsin sagt; "Det här är ditt liv?". Tänk om någon lurar mig? Hur vet man att det jag lever är ett så kallat liv? Det kanske är ett skämt? Ett jätte roligt skämt som andra skrattar åt.
Min värld är inte din värld. Din värld är inte min värld. Ingen värld är någon annans värld.
Tänk om mitt liv är en dröm? När jag dör så vaknar jag upp i någon helt annan galax? I den galaxen finns inte liv. Inte drömmar. Inte känslor och inte heller tankar. Där är man bara. En massa. En massa som svävar omkring.
Nej. Nu är jag för djup. VAD SNACKAR JAG OM?
Gå tillbaka till dina vardagliga problem. Oh jissus nu har jag börjat prata med mig själv också, till och med i en text. Det räcker väl med att jag går runt och pratar med mig själv på stan.. (högt)!
Och just i denna stund när jag har fått skriva av mig lite så känns saker och ting lite lättare! (Förutom min torra hals och mina halvt stängda ögon).
Jag känner mig tom, fast på ett bra sätt. Inte sådär tom utan känslor. Utan bara tom utan några större problem eller frågor. OM det nu var någon. NÅGON ynklig liten stackare där ute som orkade läsa igenom hela denna text. Ja då vet jag inte..Du är värd ett diplom. En kram. Åh kramas. Kramas är nog det bästa jag vet!
Just i denna stund vill jag krama följande: Kossan, Jonas, Max och Lisa. Vet inte varför. Jag bara vill det.
Förhoppningsvis läste någon av er igenom texten och då får ni ju en kram garanterad. Annars får vi ordna det på andra sätt. Och för den delen är jag ganska så ledig imorgon vilket betyder att jag inte behöver kolla på klockan ikväll...

Just nu gör den här bilden mig jätte glad. Jätte jätte jätte glad faktiskt.