Gräset i min hand

Jag sitter ute på altanen i solen och kan inte sluta le.
Kan inte sluta le för att det är så skönt.
Kan inte sluta le för att jag ska få träffa Felle i veckan och för att jag och Frickan fan ska flytta till Oslo.
Nu ska jag fortsätta lyssna på Moby och dricka den sista slurken kaffe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0