We can be strong

Det går inte att beskriva känslan av att vara hemma i sitt eget hus efter att ha varit borta så länge.
Igår dom sista timmarna hade jag nästa panik. Jag ville bara bort från vårt äckliga, trånga, smutsiga rum.
Och så kommer man hem till världens mest rena, fina, välstädade hem med mat i mikron som mamma gjort, massor av läsk som pappa köpt och till sin egen soffa och säng. INGET slår den känslan.
Idag hade jag egentligen tänkt att åka in till Siesta och säga hej till alla. 
Men jag mår inte speciellt bra, så förhoppningsvis orkar jag en runda i morgon istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0