Mina tankar är dina tankar
Igår var sista dagen på utbildningen i Malmö och jag blev erbjuden jobb.
Nu låter det kanske väldigt dumt, men jag kan inte tacka ja.
För det första mår jag inte bra på jobbet, det är otroligt påfrestande att ringa 200 samtal per dag där 90 % skäller ut dig och lägger på luren i örat. Det är jobbigt att försöka tvinga folk att köpa något som jag inte ens själv tror på. Igår ville jag bara hem och varje telefonsamtal var en plåga. Du måste hela tiden ligga på topp och klarar du inte sälja minst 15 produkter per dag så måste du antingen klara av att sälja 20 dagen efter eller så skiftar dom bara ut dig. Lönen ligger på 40 kronor i timmen vilket enligt mig är ett skämt. Dessutom arbetar jag konstiga och långa tider och har ingen tid till något annat än resa och jobba.
Okej att jag gör allt för att få ett jobb, men någon gräns måste väl alla människor ha för vilket jobb de tar.
Att gå till jobbet varje dag med en klump i magen och att sitta på en stol i 8 timmar med prestationsångest och press är inte okej för mig. Jag städar gärna toaletter för samma summa, jag jobbar gärna på lager för samma summa.
Men att tvinga folk att köpa något som ändå inte fungerar gör jag inte. Anledningen till att jag inte tackade nej förrän nu var för att det blev värre för varje dag som gick. Egentligen borde första dan vara jobbigast, men det känns som att jag blev mer nervös och tyckte att varje samtal bara blev jobbigare och jobbigare. Kanske för att jag visste hur svårt det var och att ju fler du ringer, desto fler utskällningar blir du utsatt för. Dessutom hade jag inte fått ut min första lön förrän i april. Då hade jag enligt beräkningar fått ut ca 6 tusen. Men då har jag också förbrukat 2 tusen på pendelkort plus säkert 1000 kronor på mat jag måste köpa ute i Malmö eftersom vi inte har något kök på jobbet. Intressant är också att jag precis såg dokumentären "Säljsekten" på SVT med de så sanna inledningsorden "En ung reporter med dold kamera tar sig på jobbet som knäcker unga människor på löpande band. Varför accepterar de 10-12 timmars arbetsdag, utskällningar och dåligt betalt? Och hur vågar rikstäckande företag utnyttja ungdomar så hänsynslöst att kritikerna drar paralleller till en religiös sekt". Väldigt intressant och jag kan säga att jag är glad att jag hann tacka nej innan det var för sent.
Nu måste jag ta tag i det pinsamma och ringa min chef och säga att jag inte vill.
Och så får vi börja om från början igen.
Nu låter det kanske väldigt dumt, men jag kan inte tacka ja.
För det första mår jag inte bra på jobbet, det är otroligt påfrestande att ringa 200 samtal per dag där 90 % skäller ut dig och lägger på luren i örat. Det är jobbigt att försöka tvinga folk att köpa något som jag inte ens själv tror på. Igår ville jag bara hem och varje telefonsamtal var en plåga. Du måste hela tiden ligga på topp och klarar du inte sälja minst 15 produkter per dag så måste du antingen klara av att sälja 20 dagen efter eller så skiftar dom bara ut dig. Lönen ligger på 40 kronor i timmen vilket enligt mig är ett skämt. Dessutom arbetar jag konstiga och långa tider och har ingen tid till något annat än resa och jobba.
Okej att jag gör allt för att få ett jobb, men någon gräns måste väl alla människor ha för vilket jobb de tar.
Att gå till jobbet varje dag med en klump i magen och att sitta på en stol i 8 timmar med prestationsångest och press är inte okej för mig. Jag städar gärna toaletter för samma summa, jag jobbar gärna på lager för samma summa.
Men att tvinga folk att köpa något som ändå inte fungerar gör jag inte. Anledningen till att jag inte tackade nej förrän nu var för att det blev värre för varje dag som gick. Egentligen borde första dan vara jobbigast, men det känns som att jag blev mer nervös och tyckte att varje samtal bara blev jobbigare och jobbigare. Kanske för att jag visste hur svårt det var och att ju fler du ringer, desto fler utskällningar blir du utsatt för. Dessutom hade jag inte fått ut min första lön förrän i april. Då hade jag enligt beräkningar fått ut ca 6 tusen. Men då har jag också förbrukat 2 tusen på pendelkort plus säkert 1000 kronor på mat jag måste köpa ute i Malmö eftersom vi inte har något kök på jobbet. Intressant är också att jag precis såg dokumentären "Säljsekten" på SVT med de så sanna inledningsorden "En ung reporter med dold kamera tar sig på jobbet som knäcker unga människor på löpande band. Varför accepterar de 10-12 timmars arbetsdag, utskällningar och dåligt betalt? Och hur vågar rikstäckande företag utnyttja ungdomar så hänsynslöst att kritikerna drar paralleller till en religiös sekt". Väldigt intressant och jag kan säga att jag är glad att jag hann tacka nej innan det var för sent.
Nu måste jag ta tag i det pinsamma och ringa min chef och säga att jag inte vill.
Och så får vi börja om från början igen.
Kommentarer
Postat av: Jonas
BRAAA GJORT :D
Trackback
