.

Det är med djup sorg jag går till sängs i natt.
Det är med stor besvikelse över mitt land och mitt folk jag går till sängs i natt.
Jag har aldrig varit så insatt i politik som jag har varit de sista veckorna.
Jag har läst, granskat, övertalat, kämpat.
Jag känner mig besegrad, överkörd och ledsen.
Hoppet känns som borta. Drömmen om ett bättre Sverige de närmaste 4 åren är borta.
Framtiden om ett rödgrönt Sverige där sjuka och fattiga människor återigen kan få det bättre är borta.
Det kan låta töntigt men för en gångs skull har jag känt mig villig och även kunnig att förändra mitt samhälle.
Att min röst är viktig.
Att min glöd och min drivkraft kan smitta av sig till andra och att jag vill förändra och påverka det land jag bor i och tar del av. För första gången har jag känt mig som en viktig del av mitt samhälle.
Varje röst spelar roll och även om politiker oftast bara snackar så kände jag förtroende till de rödgröna.
Hur jag än vrider och vänder på det förstår jag inte hur man kan lägga sin röst på de borgliga.
Men nu blev det som det blev och jag får bara acceptera.
Sverigedemokraterna fick 5,7 procent av de svenska rösterna gör mig rädd och illa till mods.
Den dag Sverigedemokraterna får påverka mitt liv räknar jag inte mig längre som svensk.