.

Varför är det så svårt att ta tag i saker och ting? Jag orkar inte, jag orkar nog sen.
Tre klick sen är man igång. Tre steg sen är man ute. Tre ord sen är man där.
När jag är ensam får jag panik och vill ut. När jag är med folk får jag panik och vill hem.
Det finns ingen balans i någonting. Trivs varken här eller där, nej inte här inte där.
Jag vill till en stor stad. En stad där man kan vara anonym, isolerad. En fin stad. En äcklig stad.
Bo i en rutten lägenhet, supa mig full varje kväll, röka och skapa. Vara kreativ, vara själv.
Jag vill aldrig mer träffa någon av mina vänner eller familj. Aldrig mer umgås med människor.
Jag vill bara vara med mina vänner hela tiden. Att ständigt ha dom där. Att alltid umgås med människor.
Att göra någon nöjd är inte det lättaste, att vara nöjd är inte det lättaste.
Att vara människa är inte heller lätt. Vad som är rätt och fel för mig själv och mitt liv bestämmer inte jag.
Att rensa fisk i Norge är en start till något jag inte vet. Till ett liv som kanske tar slut i morgon eller som pågår i all evighet. Jag är inte djup, jag är bara realistisk. Jag är ingen människa, jag är individ. Haha, att göra någon nöjd.
Jag är inte nöjd. Jag är nog inte det. Eller? Nöjd? Vem har sagt att man måste vara nöjd?
Godnatt.