.

Humöret är som en äcklig berg- och dalbana. Eller som en jobbig pendel.
Ibland skrattar jag och tänker på allt som gör mig glad.
Jag längtar efter öl, supa mig redlös och knulla på en toalett.
Jag längtar efter att få dricka kaffe och röka sönder mig tillsammans med mina kompisar.
Jag längtar tills jag har tagit studenten för jag har inte ett skit planerat. Det är spänning.
Jag vill åka till Norge och rensa fisk i ett halvår och komma hem stenrik.
Eller så kanske jag tar det närmre (och lättare) hållet och drar till Köpenhamn och ställer mig på istedgade. (Danmarks horgata, där prostitution dessutom är lagligt.)
Men ibland skrattar jag inte alls och kan inte sluta tänka på det jag egentligen inte borde tänka på.
Då jag mest av allt vill sitta och stirra in i en vägg. Utan att tänka.
Men vad tjänar det till? När jag inte ens har något att vara ledsen för.