life in general

jag gick på den vägen jag hatade att gå på.
den äckliga stigen fick mig att spy upp allt jag nånsin svalt och aldrig mer ska det ner.
vi sparar allt det andra till en annan gång, men jag står ändå kvar.
benen går men jag kommer ingenvart.
och du bara skrattar.
skrattar tills du gråter.
tills jag inte längre går.
för stigen är snart slut och snart är jag hemma igen.
fan jag är snart hemma igen.












Kommentarer
Postat av: Anonym

du är fin.

2009-05-09 @ 15:57:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0