and dance forever.
95 km/h.
för några hundradels sekunde trodde jag det var slut.
jag har aldrig varit nära slutet förr.
idag var jag det.
och det var en skön känsla.
jag bryr mig nog inte.
haha.
ibland blir jag rädd för mig själv.
vem är jag, och vem vill jag vara.
hur ska jag kunna leva om jag inte vet det.
jag är rädd för att inte klara sommaren.
jag klarar knappt en helg på 2 dagar.
sommaren är snäppet längre än så.
jag är dum dum dum.
förlåt sa jag ju.
mamma är besviken och jag hatar det.
jag hatar det mesta och jag vill slå nånting.
men jag skriver istället.
jag slår på dom äckliga tangenterna.
a för arg, f för förvirrad, l för ledsen, d för död.
forever spelades på radion innan.
jag drog mig själv i håret så hårt att ögat började rinna.
jag hatar den låten. jag hatar dig och mig också ganska bra.
tåren som kom påminde om den senaste tåren jag grät.
det var ett tag sen nu.
6 månader nu.
ett halvår och jag lever aldrig mer.
min bror sover i stockholm och jag vill byta mitt liv.
nu blir det för mycket text här och jag är hungrig på kött.
hej.
Kommentarer
Trackback
