.

Har gått runt i ett stort dimmigt moln känns det som.

Idag var sista gången jag tog den hatade men ack så fina 542:an mot Hässleholm.

Sista gången jag gick in på macken i Broby och sa "gula långa blend och blåa korta pall mall tack".

Sista gången jag fikade på tråkiga men charmiga Madrix. Sista gången jag var hemma hos Anima och Noah.

I alla fall sista gången på väldigt lång tid.

Nina. Fina Nina. Att lämna din famn idag var tyngre än jag nånsin kunnat ana.

Josefine. Älskade Kossi. Jag saknar dig redan nu.

Jag, mamma och pappa har legat i soffan hela kvällen och skrattat. Och gråtit.

Jag är ett barn, jag vet. I alla fall idag.

Och jag ska inte dö, jag ska flytta. Jag är bara väldigt känslosam. Och rädd. Och nervös. Och liten. Jätteliten.

I morgon skriver jag från mitt nya hem.

Stockholm.