Ode to the bouncer

Väntar på att tiden ska gå.
Två timmar kvar till tåget mot Stockholm går.
Jag vill egentligen inte. Allt är så skönt här hemma.
Jag gillar mycket med Stockholm.
Mycket folk, storstan, att jag äntligen lärt mig hitta, t-banan är skön, nytt folk är kul.
Men jag gillar inte att gå back. Det lönar sig inte och jag orkar inte söka mer jobb än det jag har.
Varje månad slösar jag och Frickan nästan 6 tusen kronor tillsammans på egentligen ingenting.
Hyra och mat. 6 tusen ut, 6 tusen in. Det går inte runt.
Jag är längre ifrån Köpenhamn än nånsin.
Det skulle vara så skönt att stanna här hemma.
Men jag vet inte hur jag vill göra.
Jag är jätteförvirrad just nu.
Jag längtar trots allt efter att få höra "Nästa, T-centralen" och fina ölkvällar.
Längtar efter Frixi, längtar efter Kalle. Längtar efter att få träffa nya människor.
Men jag tror att jag längtar mer efter mitt riktiga liv här hemma.
Eller vad är nu "hemma" eller hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0