.

Jag tänker på dig hela tiden och jag saknar dig hela tiden mormor.
Jag önskar att du fick vara med lite till, några år till som du ville.
Jag kommer aldrig glömma när du sa till mig innan du åkte med ambulansen "jag vill inte dö ensam sebbe".
Förlåt för att det blev så. Förlåt för att vi skickade iväg dig.
Förlåt för att jag aldrig hann skjutsa dig med bilen som jag lovade, förlåt för att jag aldrig hann färga ditt hår igen.
Dina sista år i livet var tuffa och vi vet alla hur mycket du led och hur ont du hade trots att du aldrig gnällde.
Jag får ont i hjärtat när jag tänker på hur jävligt du hade det, att du inte hade varit utanför dörren på 3 månader.
Förhoppningsvis så har du det bättre nu, och du slipper din värk och dina problem.
Men jag kommer alltid minnas dig som den underbart glada människa du var och jag kommer alltid tänka på dig som världens finaste människa mormor. 
Jag var ditt första barnbarn och ditt sista barnbarn som fick se dig. Både i liv och som död.
Jag älskar dig så mycket.