i like the way my body moves

Idag på bussen hem fick jag en såndär riktigt hemsk tillbakblick. Sån som man nästan börjar gråta över.
Jag tänkte tillbaka på våren/sommaren för två år sen. Hur underbar den var, och att jag aldrig mer kommer få känna dom känslorna jag gjorde då. Idag är allt ett jobbigt minne.
En sak jag tänkt på förresten. Om man någon gång har älskat en människa väldigt djupt och innerligt.
Kan man bara sluta älska den för att man inte pratar, träffas eller har haft någon som helst kontakt på två år?
Jag tror inte det.
Men nu ska jag försöka piggna till lite!
Ikväll ska jag umgås med Josefine, och jag hoppas på lite öl!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0