0120

Sista natten hos älskling.
Känns lite ledsamt men ändå på ett sätt skönt.
Ledsamt för att det är jobbigt att bo så långt ifrån sin bästa vän.
Man märker inte av det på samma sätt när det är skola, för då ses vi varje dag.
Men nu när det är lov, så märker man tydligt att vi bor 7 mil ifrån varandra.
Inte ens i samma landskap.
Kommer sakna felle något så otroligt.
Men vi ses snart igen.
Imorgon åker jag hem till Skåne och det vanliga livet igen.
Ska träffa Josefine imorgon så fort jag kommer hem och vara med henne hela kvällen vilket känns skönt.
För övrigt så känns allt bättre nu.
Allt har lugnat sig, och det känns som det värsta är över nu.
Äntligen.
Äntligen säger jag bara.
Nu ska jag gå och lägga mig.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0