a world
Ibland blir jag så rädd. Så rädd för världen. För alla människor i den. För alla problem som finns i den. Jag satt hos min mormor innan idag och läste i tidningen. Som vanligt pryds omslaget av någon slags olycka eller dödsfall. Jag läser vidare och kommer in på svininfluensan. Innan har jag inte brytt mig särskilt mycket. Men nu gör jag det. 20 - 40 procent av Sveriges befolkning beräknas insjukna, och det är främst unga. Jag blir alltid sjuk. Jag har dåligt immunförsvar. Jag blir rädd när jag läser att smittan sprids via luften. Att det flyger rakt på dig. När jag alltid blir sjuk annars, varför skulle jag då inte bli sjuk av detta? Och när jag har ett dåligt immunförsvar, och ofta ligger sjuk i högre feber än normalt, fler dagar än normalt, varför skulle jag då inte sjunkna in och bli riktigt dålig, precis som den där killen i Norrköping som nu är döende?
När jag läser vidare i tidningen kommer jag in på en artikel som handlar om att det var exakt 40 år sedan människan klev på månen. Första gången en människa såg jorden från rymden. Armstrong kunde täcka jorden med sin tumme och då insåg han hur små vi egentligen var. Det har väl de flesta vetat om. Även jag. Men idag när jag läste just den där raden. "Jag kunde täcka vår jord med min tumme" så slog mig tanken. Att alla människor på vår jord. Vi bor här. På den lilla jord. Det är vårt rymdskepp. Som är ömtåligare än nånsin. Vad händer om vårt rymdskepp slutar fungera? Om det går sönder? Vad är vi då? Vi har ju knappast någon livbåt, eller extra planet att ta vägen på?
Jag bläddrar vidare och kommer in på en sida som handlar om Britney. Rubriken "Britney dissar sina fans" skär in i hjärtat på mig. Det är inte orden som skär. Att hon dissar. För det gör hon inte.
Det gör ont i mig för att jag lider med människan Britney. För det är just vad hon är. En människa. Precis som du eller jag. Men i vår värld är Britney Spears ingen människa. Människor behandlar henne som om hon vore någon slags övernaturlig cirkus artist. Alla vill ständigt ta bilder på henne, vart hon än går. Minsta lilla steg hon tar. Och när hon väl får vara ifred så är hon inlåst på ett hotell som många av oss skulle anse som lyxigt och fint, men som för henne är som miljontals andra rum som hon spenderat otaliga timmar på i snart 10 år.
När hon ska handla, dokumenteras allt hon köper, minsta lilla plastsak för 10 kronor dokumenteras. Och när hon äter middag på ett köpcenter utanför Stockholm publiceras minsta lilla vattenglas, eller potatis hon köper i tidningen dagen efter. Är det konstigt att hon inte orkar med pressen? Är det konstigt att hon inte orkar ge fansen autografer? Är det konstigt att hon inte orkar le mot kameran och ge journalisterna ett "hej"?
Nej. Britney är en sårbar, omyndighetsförklarad människa som förstördes av kändiskapet. Som växte upp för snabbt, som har hela sitt liv nedskrivit i tidningar. En missbrukare som inte har vårdnad om sina barn, som inte får göra det hon vill. Hon får inte bita på sina egna naglar, och när hon shoppar så får hon gå runt med en platspåse på huvudet, samtidigt som 5 - 10 livvakter omringar henne.
Hon får inte gå själv någonstans på hela vår jord utan sina två livvakter. Hon har sagt att hon saknar att bara få kunna gå ut och gå på gatan. Bara gå. Något som är helt självklart för 90% av jordens befolkning. Men hur ska man kunna leva ett lyckligt liv då? Om man inte får ha den frihet som en människa borde få ha?
Britney Spears är världens mest fotograferade och förföljda människa. Lyckas man få en bild på henne kan man tjäna miljontals DOLLAR.
Är detta mänskligt? Vill någon människa uppleva detta liv? Det gör ont i mig när jag tänker på Britney. Min idol. Men jag ser inte henne som en artist i detta inlägg. Jag lider med henne, för att hon just är en människa. Skulle du, eller jag kunna hantera detta? Ja, i några år kanske. Som många andra kändisar har fått uppleva. Men i 10 år? Och om man jämför med Madonna, eller någon annan stor kändis så kommer förföljningen inte upp i närheten av Britneys.
Det gör ont att se hur framgångarna har förstört hennes liv. Sig själv som person. Hur hon aldrig mer kommer kunna få leva ett "vanligt" liv. Hur ensam denna stackars människa måste vara. Hur hon förmodligen kommer kollapsa igen. Och denna gång kanske det slutar värre än sist. När hon rakade håret, som egentligen är en ganska normal grej att göra om man mår psykiskt dåligt. Men i Britneys värld skulle det orsaka världens mest uppmärksamma nyhet. Nånsin. Och tidningarna skriver dagen efter att Britney blivit galen och tappat sinnet, samtidigt som de publicerar hemska bilder på när denna stackars människa gråter samtidigt som lockarna faller ner på hennes axlar.
Och många tror kanske nu att jag skriver just detta för att Britney är min idol, och att det därför gör ont i mig. Och det är såklart att det spelar in en liten roll. Men jag lider med Britney som människa. För det är ju det hon är. Och det är ju det hon vill vara. Inte produkten och varumärket Britney.
När fotograferna, journalisterna, tidningarna OCH FANSEN, ger henne tid. Ger henne utrymme. Då kanske hon kan komma tillbaka en dag. Med ny energi. Ny vilja. Glädje.
Men som det ser ut nu så verkar hon snarare se Circus tour som den sista föreställningen i hennes karriär, än som någon slags comeback.
Lång text det blev. Men jag behövde skriva. Och det blev tre väldigt olika partier. Som är hemska i sig. Och jag kan inte säga att den ena är värre än den andra. För det går aldrig att jämföra enligt mig. Men det är många som till exempel säger "men om du skulle få välja mellan att vara en fattig människa i Moldavien, eller vara Britney, vad skulle du då välja?" Och enligt mig går det inte resonera så. För skulle inte jag få vara ledsen om jag har blivit dumpad av min pojkvän sedan 4 år tillbaka, bara för att min klasskompis mamma har dött? Eller skulle inte jag kunna få vara ledsen över att inte ha kommit in på den linje jag valde till gymnasiet, bara för att min kompis inte ens klarade att gå ut högstadiet? Nej just det. Man kan aldrig jämföra. Men om jag nu skulle behöva svara på just den frågan. Om att antingen få vara en fattig människa i Moldavien, eller Britney Spears. Så ja...
För de flesta är svaret uppenbart. Britney såklart. Men om man tänker efter, är det verkligen så självklart?
Om man är fattig kanske man ändå har kvar sin mänsklighet. Sin närhet till vänner och familj. Man vet vilka man kan lita på. Man kan gå ut på gatan och bara gå. Man har sin frihet. Men vad har Britney? Sin mänsklighet? Knappast. Närhet till vänner och familj? Hennes enda vän är hennes manager, och pappan är snarare mer som en extra manager än en pappa. Kan hon lita på folk? Om jag får gissa är det nog rätt många i hennes närhet som utnyttjar sig av hennes kändiskap. Kan hon ut och gå på gatan fritt? Har hon sin frihet? Nej.
Så vad har då lilla Britney? Tja.. Pengar, pengar och.. pengar?
När jag läser vidare i tidningen kommer jag in på en artikel som handlar om att det var exakt 40 år sedan människan klev på månen. Första gången en människa såg jorden från rymden. Armstrong kunde täcka jorden med sin tumme och då insåg han hur små vi egentligen var. Det har väl de flesta vetat om. Även jag. Men idag när jag läste just den där raden. "Jag kunde täcka vår jord med min tumme" så slog mig tanken. Att alla människor på vår jord. Vi bor här. På den lilla jord. Det är vårt rymdskepp. Som är ömtåligare än nånsin. Vad händer om vårt rymdskepp slutar fungera? Om det går sönder? Vad är vi då? Vi har ju knappast någon livbåt, eller extra planet att ta vägen på?
Jag bläddrar vidare och kommer in på en sida som handlar om Britney. Rubriken "Britney dissar sina fans" skär in i hjärtat på mig. Det är inte orden som skär. Att hon dissar. För det gör hon inte.
Det gör ont i mig för att jag lider med människan Britney. För det är just vad hon är. En människa. Precis som du eller jag. Men i vår värld är Britney Spears ingen människa. Människor behandlar henne som om hon vore någon slags övernaturlig cirkus artist. Alla vill ständigt ta bilder på henne, vart hon än går. Minsta lilla steg hon tar. Och när hon väl får vara ifred så är hon inlåst på ett hotell som många av oss skulle anse som lyxigt och fint, men som för henne är som miljontals andra rum som hon spenderat otaliga timmar på i snart 10 år.
När hon ska handla, dokumenteras allt hon köper, minsta lilla plastsak för 10 kronor dokumenteras. Och när hon äter middag på ett köpcenter utanför Stockholm publiceras minsta lilla vattenglas, eller potatis hon köper i tidningen dagen efter. Är det konstigt att hon inte orkar med pressen? Är det konstigt att hon inte orkar ge fansen autografer? Är det konstigt att hon inte orkar le mot kameran och ge journalisterna ett "hej"?
Nej. Britney är en sårbar, omyndighetsförklarad människa som förstördes av kändiskapet. Som växte upp för snabbt, som har hela sitt liv nedskrivit i tidningar. En missbrukare som inte har vårdnad om sina barn, som inte får göra det hon vill. Hon får inte bita på sina egna naglar, och när hon shoppar så får hon gå runt med en platspåse på huvudet, samtidigt som 5 - 10 livvakter omringar henne.
Hon får inte gå själv någonstans på hela vår jord utan sina två livvakter. Hon har sagt att hon saknar att bara få kunna gå ut och gå på gatan. Bara gå. Något som är helt självklart för 90% av jordens befolkning. Men hur ska man kunna leva ett lyckligt liv då? Om man inte får ha den frihet som en människa borde få ha?
Britney Spears är världens mest fotograferade och förföljda människa. Lyckas man få en bild på henne kan man tjäna miljontals DOLLAR.
Är detta mänskligt? Vill någon människa uppleva detta liv? Det gör ont i mig när jag tänker på Britney. Min idol. Men jag ser inte henne som en artist i detta inlägg. Jag lider med henne, för att hon just är en människa. Skulle du, eller jag kunna hantera detta? Ja, i några år kanske. Som många andra kändisar har fått uppleva. Men i 10 år? Och om man jämför med Madonna, eller någon annan stor kändis så kommer förföljningen inte upp i närheten av Britneys.
Det gör ont att se hur framgångarna har förstört hennes liv. Sig själv som person. Hur hon aldrig mer kommer kunna få leva ett "vanligt" liv. Hur ensam denna stackars människa måste vara. Hur hon förmodligen kommer kollapsa igen. Och denna gång kanske det slutar värre än sist. När hon rakade håret, som egentligen är en ganska normal grej att göra om man mår psykiskt dåligt. Men i Britneys värld skulle det orsaka världens mest uppmärksamma nyhet. Nånsin. Och tidningarna skriver dagen efter att Britney blivit galen och tappat sinnet, samtidigt som de publicerar hemska bilder på när denna stackars människa gråter samtidigt som lockarna faller ner på hennes axlar.
Och många tror kanske nu att jag skriver just detta för att Britney är min idol, och att det därför gör ont i mig. Och det är såklart att det spelar in en liten roll. Men jag lider med Britney som människa. För det är ju det hon är. Och det är ju det hon vill vara. Inte produkten och varumärket Britney.
När fotograferna, journalisterna, tidningarna OCH FANSEN, ger henne tid. Ger henne utrymme. Då kanske hon kan komma tillbaka en dag. Med ny energi. Ny vilja. Glädje.
Men som det ser ut nu så verkar hon snarare se Circus tour som den sista föreställningen i hennes karriär, än som någon slags comeback.
Lång text det blev. Men jag behövde skriva. Och det blev tre väldigt olika partier. Som är hemska i sig. Och jag kan inte säga att den ena är värre än den andra. För det går aldrig att jämföra enligt mig. Men det är många som till exempel säger "men om du skulle få välja mellan att vara en fattig människa i Moldavien, eller vara Britney, vad skulle du då välja?" Och enligt mig går det inte resonera så. För skulle inte jag få vara ledsen om jag har blivit dumpad av min pojkvän sedan 4 år tillbaka, bara för att min klasskompis mamma har dött? Eller skulle inte jag kunna få vara ledsen över att inte ha kommit in på den linje jag valde till gymnasiet, bara för att min kompis inte ens klarade att gå ut högstadiet? Nej just det. Man kan aldrig jämföra. Men om jag nu skulle behöva svara på just den frågan. Om att antingen få vara en fattig människa i Moldavien, eller Britney Spears. Så ja...
För de flesta är svaret uppenbart. Britney såklart. Men om man tänker efter, är det verkligen så självklart?
Om man är fattig kanske man ändå har kvar sin mänsklighet. Sin närhet till vänner och familj. Man vet vilka man kan lita på. Man kan gå ut på gatan och bara gå. Man har sin frihet. Men vad har Britney? Sin mänsklighet? Knappast. Närhet till vänner och familj? Hennes enda vän är hennes manager, och pappan är snarare mer som en extra manager än en pappa. Kan hon lita på folk? Om jag får gissa är det nog rätt många i hennes närhet som utnyttjar sig av hennes kändiskap. Kan hon ut och gå på gatan fritt? Har hon sin frihet? Nej.
Så vad har då lilla Britney? Tja.. Pengar, pengar och.. pengar?
Kommentarer
Trackback
